2012 nalkas

En dag kvar, planering för många inför avslutningen på 2011, årets stora fest och tillika the chance to go out with a bang. Själv firar jag i stillhet med ett par vänner och lite god mat. Vi är ett roligt släkte vi människor, 2012 ska bli förändringens år. Under kommande år ska folk sluta röka, äta mindre onyttigt och vara snälla mot varandra. Ständigt dessa nyårslöften. Är det att det är ett talande nytt nummer på ett år som gör oss så sugna och villiga att åtaga sig saker som i princip ingen håller? Man kan lika gärna göra nya dags-löften eller varför inte ett varje timma? Det jag själv gör är att lite snabbt summera det året som håller på att rinna bort för oss. För egen del har det både funnits glädje och sorg, som varje år, nya sysslor och vänner har gjort 2011 till ett speciellt år.

I världen har som vanligt en massa saker hänt och det är ingen större idé att prata om dem alla. Ett par mindre saker som fångat min blick och tanke är flygplanskraschen med Stefan Liv och hans hockeylag, Gadaffis död men inte minst att det INTE hände något på minnesdagen 11 september.

Minnesmonument i New York över offren för 11 september-attacken 2001

Jag var i princip säker på att det skulle komma ett nytt terrordåd. 2012 blir spännande i det avseendet att det är ju under detta år som jorden ska gå under. Intressant att man helt enkelt baserar det antagandet på att Maya-indianernas kalender inte går längre än så.

Sanning eller myt?

En paradox måste dock sägas vara att det är underligt att de inte kunde förutse sin egen civilisations undergång i kalendern så jag tror inte ni behöver vara alltför oroliga, inte när det gäller det i alla fall.

När det gäller kultur och resor 2011 utnämner jag följande vinnare:

Resmål: Nisbethska, Kalmar. The place to be 2011. 
Kändis: Håkan Juholt. Kommentar överflödig.
Film: Warrior
Bok: Min kommande B-uppsats, ett år tidigt men reklam skadar aldrig

Avslutningsvis, ta hand om er på årets sista dag. Blicka både bakåt och framåt, ta med er det positiva som hänt, stärk er av det negativa.

Gott nytt år, om än en dag i förskott!

Dr Livingstone, I presume?

Den ovannämnda frasen har blivit världsberömd efter att Henry Morton Stanley, berömd upptäcksresande och äventyrare yttrade den mitt i mörkaste Afrika. Han var där och sökte efter den försvunna läkaren Livingstone. Den stora frågan man dock borde ställa sig är kanske inte vem Livingstone var utan om Stanley verkligen var den han utgav sig för.

Det man bör veta om Afrika är att flera imperialistiska stormakter höll på och hävdade sin rätt till mark där under 1800-talets slut. Kung Leopold II av Belgien var en surmulen och allvarlig herre som inte önskade annat än att lägga under sig delar av Afrika. Problematiken var dock att Belgien inte var lika mäktigt som han trodde eller ville. En kontinent fylld till bredden av naturtillgångar och slavar var något som precis alla vill ha del av. 

Kung Leopold

 

På andra sidan Atlanten fanns en man som hette Henry Stanley, trodde man i alla fall. Han var född John Rowlands, år 1841, i den lilla walesiska hamnstaden Denbigh. Han var troligen far till stadens suput och var listad som illegitimt född i kyrkoböckerna. Han var dock med stigande ålder inte speciellt nöjd med detta utan drog vidare till Amerika. Efter att ha hamnat i New Orleans och med ett par namnbyten hette han plötsligt Henry Morton Stanley. På den tiden ska man ha klart för sig att det inte var speciellt svårt att byta namn, särskilt inte om man dök upp från en annan kontinent. I hans skildringar om sin barndom återgav han olika personer, som han knappt känt, som goda vänner och förebilder. Han hann med att deltaga på båda sidorna av det amerikanska inbördeskriget.

Henry Stanley

Hans förmåga att fabulera ihop skeenden och även sin egen personlighet gav honom möjligheter i en expansiv värld. Efter ett par år var han en upptäcksresande som skildrade Afrikas vildmark och letade bland annat ovan nämnda Dr Livingstone, som han även fann. I Henry Stanley fann kung Leopold en möjlighet att få grepp om det stora Kongo-området.

Utan att säga för mycket så lyckades dom ganska väl, dock ej  till Kongolesernas fördel. Man räknar med att ungefär 10 miljoner personer försvann från jorden, både till följd av minskad nativitet och även folkmord. De berömda och skakande bilderna på personer med avhuggna händer är till stor del från Kongo. För att man skulle få använda en patron var man tvungen att uppvisa en hand. Eftersom soldaterna ville behålla ammunition högg man helt enkelt av händerna på folk. Vi kommer skriva ett kort arbete som sedan kommer finnas här till beskådan efter den 10 januari 2012. Är man intresserad av att läsa mer rekommenderas Kung Leopolds vålnad av Adam Hochschild.

Det intressanta i fallet är hur en person som Henry Stanley lyckades, dels med att ljuga ihop sin egen identitet och även med att binda samman ett stort rike åt den surmulna kung Leopold. Ur en mytomans berättelser föddes ett av världshistoriens största folkmord.

Livets vatten

Efter en inspirerande bloggartikel av Frankrike-romantikern och mediavetaren Per Gjörloff om den bubblande drycken Champagne kommer jag denna härliga morgon ta upp något mer jordnära, nämligen Moonshine och en viss ölsort.

För att verkligen hitta ursprunget till dessa drycker, i alla fall enligt mig, vänder jag mig mot de brittiska öarna. Det finns säkert någon gammal munk som bryggde lite öl någonstans och vikingarna höll ju på med mjöd. Hur eller hur så är det en intressant historia bakom många alkoholhaltiga drycker, rent av gamla legender och skrönor. Kort tål att att nämnas just Guiness-legenden. Det sägs att man en gång i tiden fick för sig att rengöra faten i vilka den mustiga, mörka drycken Guiness stod och mognade. Man hittade en hel mängd råttskelett och givetvis ansåg man att det kanske inte var en lämplig ingrediens utan kastade dem och rengjorde faten. Det visade sig vara ett mindre lyckat drag då ölen efter det tappade smaken. De halvfulla råttorna hade troligen upptäckt hur gott Guiness var och hittade ett lämpligt sätt att ända sin existens. Legend eller sanning, det är frågan.

Tittar man på lite mer verkliga historier så har man den om hur man fraktade sprit i Skottland. Eftersom det var klar brist på just gatlyktor och fina landsvägar under 1800 talet var man tvungen att frakta det i månens sken, därav namnet Moonshine. Det talas om en att en grupp män stod och försökte få fram en tunna med fransk konjak ur en damm, fiskandes med krattor (rakes). De blev upptäckta av länsman och när han frågade dem vad de gjorde sa de att de endast försökte kratta in den stora gula osten, dvs månens avspegling i dammen. I tron att de bara var ett par fyllon lämnade han dem. De kallades i engelsk kultur för Moonrakers.

Ett frimärke från 1903 föreställande Moonrakers, sanning eller myt?

Livets vatten, uisce beatha, blir översatt till lågskotska whisky. Jag antar att det var det som man delvis fraktade omkring på smugglarnas rutter genom England.

Om vi avslutningsvis vänder oss mot ölet igen så vill jag bara berätta om den fina ölsorten Innis and Gun som föddes av en ren slump. Den kända whiskytillverkaren William Grant ville "try a different angle", som reklamen säger, och tillverka en ale-smakande whisky. Caledonian brewery fick ansvaret och lagrade en ale i fat som man sedan använde för whiskyns räkning. Whiskyn blev en succé men ännu mer spännande var det som kom av en slump. Arbetarna ansåg säkert, i god skotsk anda, att man inte borde kasta bort den fina drycken, the ale. Man drack upp den i smyg men saker kommer ofta ut i ljuset och även detta.

Bryggmästaren sa upp sig och ägnade resten av tiden att producera Innis and Gun, vilket vi tackar för. Smaken är ganska mild med ett stänk av vanilj och rekommenderas varmt om man har åldern inne.
Hoppas det kan ge lite inspiration om man inte endast vill dricka den mörka Midvinterblot som julöl utan föredrar en liten mildare, vanlig variant.

 Jag lade 90 procent av mina pengar på vin, kvinnor och sång. Resten slösade jag bort.

-George Best

Låt oss kasta ett öga, eller två på Lucia

Idag har den fina Luciahögtiden firats runtom i Sverige. Föräldrar har väckts på morgonen av barn med tindrande ögon och vita klänningar. I skolans värld är det även populärt att fira och på min gamla skola hölls två separata tåg, ett med elever och vad jag förstår ett med en relativt manlig lärare som Lucia. Allt för att gynna mångfalden och nytänkandet. Det grämer mig att jag inte har bildbevis.

Det man kan säga är att många av de elever som går runt i vita kaftaner inte har någon större koll på vem denna kvinna må ha varit. Faktum är att luciadagen just har varit en dag som man har haft extra koll på redan i den gamla svenska folktron. Man uppmärksammade den eftersom det ansågs som vi var extra nära det övernaturliga och mystiska just denna dagen. Den andra delen av just själva Lucia-myten, som jag väjer att kalla den, grundar sig i katolska kyrkans helgondyrkan av denna dam. Vår hjältinna hade oturen att leva under Diocletianus tid som kejsare i romarriket. Han var inte en speciellt trevlig man och satte fart på förföljelser av kristna, något som verkade populärt runt den tiden.

Lucias mamma blev allvarligt sjuk och hade turen att hennes dotter kunde bota henne från just den dödliga sjukdomen. Det var inget som sågs med blida ögon av den världsliga makten så hon råkade en smula illa ut. Hon blev täckt med kokande olja, fick ett svärd genom halsen och liknande mindre trevliga händelser. Hon gav, under den hårda tortyr och rena mordförsök, aldrig upp sin tro. Det berättas att hon skar ut sina egna ögon och skickade dem till sin trolovade. Ingen direkt rolig julklapp att få. Hon överlevde ända till hon fick sista smörjelsen. Jag antar att det är därför det är tradition att lucian i Sverige får en hel mängd riktigt hett stearin på huvudet.









Tyvärr får jag säga att jag inte i år haft möjligheten att se något luciatåg utan får hålla tillgodo med ett par bilder. Jag använder en från min goda väns blogg, återstår att se om jag får göra avbön. Hans inlägg finns i sin helhet att se på:

http://www.bloglovin.com/m/695417/348947575/fb

 

Foto: Tomas Jonsson

Nästa kulturperson till granskning kommer givetvis bli allas vår Tomte!

De små detaljerna

Ibland kan man verkligen fundera på sitt eget förstånd när man som jag, ibland kan hänga upp sig på de oerhört små detaljerna. Om det undgått Er så studerar jag just nu historia på LNU i Kalmar med fortsättning under våren. Min galna ambition är att ta master-grad för att sedan doktorera och jag kan i och för sig tänka mig att man måste vara en udda fisk för att tänka så. Jag har mötts av misstro från gamla kollegor som tvivlar på min mentala hälsa. Hittills har jag inte missat en enda föreläsning av den enkla anledningen att det är roligt och intressant. För en vecka sen pluggade vi till tenta på den tidigmoderna världen och hittade en sak att hänga upp sig på. Det fanns en stor gestalt under den tidsperioden som vi totalt hade missat att ta namnet på. Under drottning Kristinas tid vid makten i Sverige fanns en berömd turkisk dvärg vid hovet och vi visste inte till vår fasa vad mannen hette. På den tiden var det dubbelt roligt, han var dels dvärg och dessutom från Turkiet. Dvärgen i sig tyckte nog inte det var speciellt roligt eftersom han rymde. Stackaren blev tillfångatagen i Finland och förd tillbaka till Sverige, för let´s face it, en dvärg på rymmen kommer inte långt under den tidsepoken. Som tur var fick vi reda på att denna gigants namn var, ironiskt nog, Hercules.

För att ännu spetsa till roligheterna visade vår föreläsare en bild på ett synnerligen roligt, uppstoppat djur. Det handlade om lejonet som finns uppstoppat på Gripsholms slott. Fredrik den I erhöll det i samband med sin kröningsceremoni och det levde på Djurgården. Efter sin död stoppades upp och finns nu att beskåda. Man kan enkelt säga att uppstopparen hade antingen en väldigt dåligt, dålig dag eller bara inte visste hur ett lejon ser ut.

En smula skelögd

Det finns även ett roligt youtube-klipp om man känner suget att bekanta sig mer med djurens konung:
http://www.youtube.com/watch?v=IIY4GJP8QDA

Vad jag vill säga med detta är att det FINNS en hel mängd roliga dörrar att öppna i historieundervisningen om man är beredd. Lejonet och herr Hercules är lite as good as it gets.
Försök ha en trevlig helg och akta er för skelande lejon.

Afrikas röda sand

Efter en mindre diskussion, om Kinas roll i Afrika, under gårdagens föreläsning kände jag mig tvungen att titta närmare på det. Kombattanternas diskussion handlade mest om  huruvida Kinas deltagande i Afrika, bygga skolor,vägar och liknande var rovdrift eller ett bra projekt. Min första tanke är givetvis ren misstänksamhet i och med att jag sällan tror att nationer gör saker av ren godhet.

En viktig del i Afrikas historia och även i dess nutida förhållanden är Berlinkonferensen då kontinenten delades upp i olika intressesfärer mellan de deltagande länderna. Kolonialiseringen skulle med andra ord underlättas och tanken var säkert att man ville undvika stora konflikter mellan de europeiska länderna eftersom det kostade tillräckligt att klara av afrikanerna. De gränser som ser onaturliga ut i Afrika är ett resultat av "linjalpolitiken" från konferensen. Afrika delades upp utan större hänsyn till de olika folkslagen som fanns på plats vilken skapar konflikter än i dag. Tänker man själv efter så är det inte svårt att greppa att problem uppstår om man föser ihop två folk i ett land som egentligen har stora motsättningar och räknar med att det ska fungera. Intressena från de europeiska länderna grundades givetvis i de enorma naturtillgångar som finns på kontinenten Afrika. Ett annat exempel på uppdelning av samma typ av skäl var demarkationslinjen som drogs genom Sydamerika och delade upp det mellan Portugal och Spanien.

Personligen tycker jag att det stora problemet är västvärldens syn på det afrikanska "problemet". I och med våra insatser under kolonialiseringen har vi förändrat de grundläggande förutsättningarna i länderna. Det är en smula naivt att tro att vi bara har förbättrat situationen i Afrika genom vår inblandning. Synen om att de stackars afrikanerna inte skulle kunna upprättat egna, fungerande civilisationer retar mig. Hade det inte varit för västvärldens tidiga inblandning och egenintresse hade inte problemen som finns där idag sett ut på samma sätt. Naturen och utveckling har ett sätt att hitta egna vägar, precis som det gjort hos oss och i många andra delar av världen. Tittar man enkelt och krasst på biståndspolitiken är det inte listigt att bara skicka kapital då det försvinner till stor del på vägen och inte heller bara att bygga vägar och sjukhus som konstrueras och smälls upp av arbetar från andra länder. Det viktiga är att utbilda samtidigt och få igång landets egna ekonomi genom att utnyttja, handla och få igång den lokala marknaden. Kinas inblandning, enligt mig, handlar om att få tillgång till ländernas naturtillgångar som olja och mineraler.

Guldgruva från Sydafrika

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4363246

En ytterligare problematik är att de inte använder sig av den lokala marknaden utan har med sig eget material, arbetare och till och med egen mat.

Man brukar säga att Afrikas röda sand är färgad av blodet som spillts under alla konflikter som rått där. Jag tror att det aldrig kommer råda en längre tid av fred innan västvärlden och Kina släpper sina intressen i Afrika.

Perspektiv

Idag när jag satt och funderade så fick jag lite tankar på hur underligt människan fungerar, eller kanske är det egentligen helt rimligt för artens fortlevnad. Vi oroar oss för de mest banala saker och det är nästan så att man oroar sig lika mycket för att misslyckas med ett prov eller spela dåligt på en match som att bli allvarligt sjuk. Folk i allmänhet brukar alltid säga att om man tycker att pengarna inte räcker till så ska man fundera på hur folket i Afrika har det. Ett ganska svårt uppdrag för min egen del.


När jag satt och letade lite fakta om den irländska frihetskampen under början av 1900-talet så hittade jag givetvis lite annat material. Jag läste om den så kallade potatispesten i mitten på 1800-talet. Eftersom potatisen, som alla vet en irländares enda basföda, inte gick att äta dog eller massemigrerade 25% av befolkningen, en fjärdedel. Tuffa tider helt enkelt.

Målning av James Mahoney, Skibbereen. The great potato famine.

Tittar man på ett betydligt kraftigare manfall hos en ursprungsbefolkning så får man vända blickarna mot Sydamerika. Civilisationerna som mötte conquistadorerna och västerlänningarna fick en ordentlig smäll. Man uppskattar att ungefär 90% av invånarna dog av de sjukdomar som våra upptäcksresande erövrare hade med sig. Urinvånarna hade inget naturligt försvar mot de små elaka bacillerna.  Där kan man snacka om att ha något att oroa sig för, 9/10 personer i din närhet dör.


Visst kan man sitta och begrunda andra personers öde i historien och i nutiden, empati och eftertanke kan aldrig skada. För min egen del tänker jag ofta på andra människors öden och man kan skänka en tacksamhets tanke att man har det så pass bra. Jag kommer dock inte sluta oroa mig för mina småsaker, det låter både svårt och om jag inte gjorde det skulle jag säkert inte åstadkomma så mycket. En smula oro är alltid drivande, bara den inte tar överhanden.

Avslutningsvis måste jag bara nämna att ungdomar i Högsby skulle prata med de lokala politikerna om just hur ungdomar hade det i samhället och om framtiden. En konferens skulle hållas men hör och häpna. Politikerna verkar ha missat Berga-bränderna och vad missnöje, tristess och rädsla kan åstadkomma eftersom det var så många som lämnade återbud att inte konferensen kunde hållas. Vad jag förstår hade dock ungdomarna tid. Ibland blir man inte klok på mycket...

Missade tillbakablickar

Efter att precis har slutfört de sista föreläsningarna på delkurs 3, den tidigmoderna världen, funderar jag en hel del på hur historien upprepar sig i stort och hur samma misstag upprepas. Vi avslutade med en intressant dag om franska revolutionen och en stor del av min personliga eftertanke handlar om hur folk alltid vill ha svar på frågan "Varför?". Ett dukat bord med missväxt, svajande ekonom, politiska och sociala orättvisor låg till grund för revolutionen men det fanns ingen liten mustaschprydd man som satt på sin kammare, planerade och genomförde allt. Ändå är den frågan något många vill veta, vad är den yttersta anledningen, vad var det som startade allt. Här fanns inget skott i Sarajevo som folk kan peka på, även om jag  tror att den konflikten hade inträffat ändå om än senare.

En annan intressant del var hur Robespierre började avrätta folk som var emot revolutionen, trots att han själv var emot dödsstraff inledningsvis. Det som förundrar mig med folk som väljer att massavrätta andra är hur de kan missa at överväga att de själva troligen kommer hamn under bilan på giljotinen. Överallt genom historiens gång ser man personer som gjort liknande, mördat sig till troner och avrättat för att sedan själva åka på en "omgång".

Robespierre, ledare för Välfärdsutskottet under Skräckväldet i Frankrike

Vi hann precis titta lite på herr Napoleon och hans bedrifter i Europa. Precis som Karl XII och Hitler blev han tillbakapressad och fick det tufft mot den ryska vintern. Framförallt kan man undra hur Hitler planerade eftersom han hade två lysande exempel på hur det kunde gå när man gick in i den bitande kylan i Ryssland. Det är bra reklam för historiestudier, vill du ta över världen bör du vara beläst.
För att besvara högstadieelevers ständiga fråga som lyder "varför ska vi kunna det här" så blir mitt genmäle detta:

För att undvika att göra samma misstag åter och åter genom människans tid på jorden. För att kunna ta ställning mot orättvisor som uppkommer om och om igen i olika form. Man bör ibland ta sig tid att blicka både bakåt såväl som framåt.

 “The definition of insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results.”

-Albert Einstein

Höstens mörker

I höstens mörker har en stor fotbollsprofil lämnat scenen och sin familj bakom sig. Den walesiska förbundskaptenen Gary Speed, 42 år gammal, har avlidit. Nyheterna som visats under dagen pekar på att han har valt att avsluta sitt eget liv. Orsaken är okänd hittills och familjen har bett att lämnas ifred.

Två Newcastle-legender. Sir Bobby och Gary Speed.

Denna årstiden tvingar fram det mörkast och ibland värsta hos många människor.
Det är nio månader sen min bror gick bort på samma sätt, sorgen har djupa spår hos hans närstående. För min egen del går det inte en dag utan att jag funderar på om jag kunde gjort något annat, funnits där någon gång när det behövdes. Sanningen är att jag aldrig gjorde det.
Mitt råd blir därför, ta hand om er, våga prata med era närmaste och era vänner eftersom alla kan ha det tungt ibland.

Förenklad sanning

När jag själv hade nöjet att gå i skolan, alltså på högstadiet, hade vi som sig bör både bra och dåliga lärare. Jag minns mest en stenhård kvinna som undervisade mig i historia och svenska. På den tiden handlade det inte om gullande och en social verksamhet, i alla fall inte i min lärares fall. Det handlade om ren och skär utbildning. Man kan både berömma och kritisera hennes tillvägagångssätt. I mitt fall, eftersom jag hade lätt för ämnena, så fungerade det bra och jag hade både roligt och blev upplyst. De som hade det lite tuffare i skolan hade inte samma behagliga resa tål att säga. Skillnaden mellan henne och de lärare jag haft möjligheten att jobba med var, förutom kunnandet och inställningen, att hon troligen levde för ämnet.

Den gamla skolans lärare var som jag uppfattade det mer endast lärare och troligen mer intresserade av själva ämnet. Dagens lärare brottas med annan dokumentation, större press från omvärlden och en hel mängd socialt arbete. Energin att utvecklas och vara intresserad av sitt ämne måste bara drabbas och hamna på sparlåga. En uppfattning som jag har hört från många ex-kollegor är att de egentligen till största del vill syssla med undervisning vilket är något som tål att tänka på för skolledare och skolchefer.  Jag antar att även utbildningsminister Björklund har en del att fundera på.

Jan Björklund

En problematik man kan ställas inför om man inte ger lärarna utrymme att arbeta som just lärare kan bli att man tappar utveckling och fortbildningen i ämnet. Jag kan ge ett praktiskt exempel taget från historians underbara värld. När man pratar om den industriella revolutionen i England säger man ofta lite förenklat att skiftesrefomerna gjorde att jordbrukets produktivitet ökade i samband med detta. Läser man lite ny litteratur så visar det att produktiviteten snarare började öka innan skiftesreformerna och att även oskiftade byar kunde ta del av nya odlingstekniker. Det är något man missar och inte kan ta ställning till om man inte läser nytt material. Måhända ingen stor detalj men man kan ge fler exempel.
(Söderberg, J. Vår världs ekonomiska historia D1)

Man kan se det på två sätt. Antingen att lärarna är lata och ointresserade eller att de har sådana krav påsig att de inte hinner med att fortbilda och hitta egen tid att läsa in sig på nya rön. Ni väljer själva er åsikt, jag har min ganska klar för mig efter ett par år inom utbildningsväsendet. Jag tror, men hoppas att jag har fel, att vi kommer ha en stor andel utbrända lärare i framtiden.

Det är ofta man hör att lärare i Sverige har dålig status och en låg lön, jag säger snarare att man ska låta dem arbeta med det som de har valt att studera till. Det är upp till skolchefer och skolledare att skapa förutsättning för lärarna att utvecklas och ge elever möjlighet till en god framtid.

Warrior

Idag blir det bara ett kort, snabbt inlägg i bloggen. Jag har precis lyckats se filmen Warrior och jag kan bara säga så att delas det inte ut en Oscar till någon i rollbesättningen är det oerhört underligt. Bandet The National står till tjänst med två otroligt passande låtar i Start a war och About today. Nick Nolte, Tom Hardy och Joel Edgerton gör riktigt bra porträtt av en manglad, krossad familj. Jag ska inte avslöja för mycket men filmen berörde mig på ett personligt plan och väckte känslor som för det mesta lurar under ytan. Om ni känner mig så förstår ni nog. Har ni möjlighet hoppas jag ni ser filmen.

Som sagt var, idag ett mycket kort inlägg. På fredag kastar jag in ett lite längre om mina tankar på hur skolan förenklar lite saker från svunnen tid.

Eulogi

I lördags natt gick den svenska komikern Lasse Brandeby bort i cancer, tragiskt och mycket tråkigt. Själv är jag uppväxt med Kurt Olsson och hans galna teckningar som skapade många skratt framför TV:n.

Det är lite precis som när Stefan Liv och hans ryska hockeylag störtade efter start för ett par månader sedan. Det blir en nationssorg och livet blir påtagligt för folk och alla påminns om sin egen dödlighet vilket känns både underligt och skrämmande. Samtidigt som folk dör av svält och inbördeskrig runt om i världen blir man mer bestört när en hockeymålvakt eller en svensk komiker avlider.  Är det verkligen så underligt?
 Det är ett argument som många driver hårt, att alla personer har lika värde och att man inte ska sörja den ena eller den andra mer. Tänker man dock steget längre så är det fullt naturligt att man engagerar sig i sin släkt, sina vänner och det som känns omedelbart närmare än saker på andra sidan jordklotet. Annars hade världen inte fungerat. För ungefär ett år sedan drabbades jag själv av en närståendes bortgång, en ung människa som försvann alldeles för tidigt. Jag kan gå i ed på att det tar mer när en bror försvinner, en pappa dör i en flygkrasch eller en svensk underhållare lämnar oss än något som händer på en avlägsen plats. Givetvis är det min egen känsla.

Dom säger att vi människor hänger upp oss mer på negativa händelser och att det är de som formar oss snarare än de positiva sakerna vi upplever. Det korta man kan säga nu när höstmörkret kryper oss närmare är att man alltid bör försöka ändra på det, att ta vara på de goda stunderna och skratten, de glada tiderna och gångerna man lyckas.

Eulogi kommer från grekiskan, betyder goda ord eller lovtal. Något som hålls för en person som gått bort och lämnat oss.

Med andra ord säger jag, denna höstkväll, tack Lasse för skratten. Tack brorsan för låtarna jag lyssnar på ikväll och även Stefan för räddningarna i Tre Kronor.

Sanningen om Israel-Palestinakonflikten

Många experter och statsvetare har försökt analysera och fundera fram en lösning på konflikten i "det heliga landet". Givetvis är det en mångfacetterad konflikt som man kan se på olika sätt och hävda sin rätt i sammanhanget. Det är alltid ett lätt svar att ge att man blivit tilldelad ett land av Gud, ibland uppstår dock problemet att olika gudar ger sina olika löften beroende på bekännelser.
Ett intressant exempel är att arméer ber till gudar innan fältslag och ber om seger. Är det starkast eller "bäst" gud som vinner eller är det en ond gud som fornnordiska Loke som tyckte om att hitta på sattyg och driva med folk? På detta har jag givetvis inget svar.

När det gäller huvudfrågan i dagens bloggartikel som behandlar konflikten mellan Israel och Palestina så har jag hittat lite intressanta saker i Bibeln. Vi återvänder i ett huj så långt som till tiden för Gamla Testamentet.

Under erövringen av Kanaans land genomförde Israels barn en hel mängd blodbad och massakrer, tillexempel i Jericho där man avrättade gamla som unga, djur som får oxar och åsnor. Man lät dem smaka på svärdseggen. (Josua 6:21).

Resterna av Jericho, en av världens första städer

I ett tal som just profeten Josua håller till Israels barn uppmanar han dem, för att inte falla i onåd hos herren, inte låta några kvarvarande folk stanna kvar utan låta även dem hamna på svärdseggen. Om man inte gjorde detta skulle de kvarvarande "bliva ett gissel för edra sidor och taggar i edra ögon, till dess I bliven utrotade ur detta goda land som Herren eder Gud givit eder".

Israelerna lydde inte utan lät Palestinierna befinna sig kvar och man beblandade sig även med dem.
Med andra ord är det ganska enkelt att se ursprunget och lösningen på konflikten. Israels barn gjorde inte som Gud sa så därför kommer det med andra ord gå dåligt för dem. Vore det inte enklast att acceptera att man enligt Gud skulle bli utdrivna och förlora landet eftersom det står i Bibeln. Den kanske bara i och för sig gäller ibland, jag är ju varken statsvetare eller bibeltolkare så det är svårt för mig att veta. Jag kan nog bara med säkerhet säga att det kommer ta ett tag till det blir fred och lugn i världen.


"Bara de döda har sett krigets slut"

-Platon

Bartolomeinatten

En före detta elev citerade nyligen Jimmie Åkesson, partiledare i Sverigedemokraterna. I november förra året uttryckte Jimmie "det är inte mitt parti som tagit initiativ till rasbiologisk forskning eller tvångssterilisering av människor" i en konversation med Mona Sahlin.  Jag tror att han syftar på rasbiologiska institutet i Uppsala på 1920 talet där socialdemokrater och bondeförbundare tog initiativet.

Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna

Jag är osäker på om han hade någon inblick i att SD inte existerade på den tiden och att troligen Mona Sahlin heller inte gjorde det om hon inte ljugit om sin ålder.

De likheter som man kan finna med 20 och 30 talets Europa är framförallt den ekonomiska krisen, som många förutspår kommer förvärras. Troligen kommer Grekland mer eller mindre strunta i att betala av sin statsskuld som man tidigare sett i historiens gång med bland annat Spanien.

Vi såg i senaste valet att SDs ställning stärktes och de fick plats i riksdagen. Kommer vi med tanke på hårdare tider se ett ännu mer utbrett stöd till dom i valet 2014 är en fråga som man bör följa med spänning. Det är dock en "tradition" och en förenkling att säga att under tider av kris, har man vänt arga ögon mot syndabockar inom landets gränser. Vi glömmer ofta när vi studerar historia, att 1900 talets början inte alls är speciellt långt borta och tror att det som hände då endast är något som finns i böcker. Drar man det ännu längre slutade inte andra världskriget förrän 1945, lite styvt 65 år sedan.

Min högst personliga åsikt är att jag hellre tar 10 skinnskallar än välutbildade personer med kostym som använder fina formuleringar för att säga något helt annat. Det är viktigt att diskutera och lyfta fram SD lika mycket i media som de andra partierna. Ut med allt i ljuset så att säga.

 Det tål att fundera på och ta en vettig ställning på inför valet 2014 som kan kännas avlägset på ett sätt men som kommer bli så viktigt.

I sin undran om bloggrubriken man kan säga följande. Bartolomeinatten inträffade i Frankrike 1572 och var ett systematiskt slaktande av Hugenotterna, protestanter. Under denna natten avrättades 3000 personer på Paris gator. Männens könsdelar skars av och hängdes upp, folk halshöggs och gravida kvinnor fick magarna uppskurna. Ordet massaker härstammar från franskan massacre, som innan bara syftade på djurslakt, och som började användas efter detta. Konflikten handlade om religiöst oliktänkande i Frankrike.

Som en världsmedborgare är det viktigt att ta kloka, vettiga beslut för att motverka Bartolomeinätter, Kristallnätter och allmän okunskap och förtryck. Det börjar alltid med den enskilda personen och bara du och jag kan bestämma vad vi själva tycker.

Jag lämnar er med ett kort lästips:

Varför inte döda dem allihop? 

av Daniel Chirot och Clark McCauley

En mycket intressant bok som tar upp olika aspekter kring folkmord genom tiden. En oerhört intressant och tillika skrämmande avhandling.

Revolution

Denna spännande dag 11-11-11 är vi fortfarande vid livet. Spännande hur man än ser på det som sagt var, men dagen är inte över än.


Dagen inleds med att slå upp den lokala tidningen, Barometern, och läsa om alla intressanta händelser. Förutom tvister om elevers betyg och liknande hittar jag en artikel om att Mönsterås kommun i sin vishet har bestämt sig för att ge bidrag till pendlare som reser till Kalmar. Man hade tidigare ett årskortsbidrag på 500 kr som blev avskaffat och nu har man filat ihop ett nytt. Reser man för 2500 kr/år får man 250 kr i bidrag. Ett sådant gigantiskt bidrag gör att det genast blir att man väljer att åka kollektivt. Tidigare i månaden var det snyftartiklar om hur småkommuner minskar och Kalmar som centralort ökar. Inte helt oväntat eftersom man får ge 980/månad bara för kollektivtrafik till Kalmar om man studerar. Lägger man då till att hyran i Mönsterås ligger i samma nivå som i centralorten så kan man förstå flytten rent matematiskt.

I ett härligt mail från arbetsförmedlingen hittar man även nyheter om att hårdare tider förväntas. Arbetslösheten förväntas öka. Varsel om uppsägning har även de markant ökat senaste tiden.

En högst personlig fundering är när det kommer slå tillbaka på universitetsstudier? När kommer folk tappa tron och lusten att studera för att skaffa framtida inkomst och arbete? Det nya studielånssystemet som funnits i ett par år är inte lika lukrativt för de studerande heller, men visst förstår man att staten vill ha tillbaka pengarna de lånar ut.

Generellt har klimatet i skolorna blivit hårdare och kraven på eleverna har ökat men något för att vi inte når fram på samma sätt som för ett tiotal år sedan. Svaret blev ett ökat krav på examen och behörighet. Det är ett ganska klassiskt svenskt svar som utdelas på ett snabbt sätt, kanske inte för att lösa ett faktiskt problem utan mer för, enligt min egen eventuella villfarelse, hålla ryggen fri. Min personliga övertygelse är att vi inte kommer se ökad måluppfyllelse utan snarare en ganska likvärdig. Fundera istället på hur undervisning ska bedrivas och vad som väcker lusten till att göra något vettigt i elevernas hjärnor.

Vi är inne med fotsteg på 2000 talet, mer än en tiondel av detta århundrade har passerat. För 100 år sedan stod vi på tröskeln till ett av århundrades stora krig och mindre konflikter blossade i världen 1912. Det kan tyckas som länge sedan men i det stora hela, inte.

Våra stapplande steg in i framtiden är spännande att följa, håll ögonen öppna.

"Where the people fear the government you have tyranny. Where the government fears the people you have liberty."

-John Basil Barnhill

11-11-11

Imorgon är det dagen som borde få undergångsprofeter och skribenter på Aftonbladet att gotta sig. Som alla känner till är det nämligen 11 november 2011, alltså 11-11-11. Man kan då fråga sig vad jag menar med detta?

Genom tiderna har numerologi varit viktigt för diverse sekter och trosuppfattningar. Det gamla otursnumret 13 känner folk till väl men  inte alla vet att det härstammar från antalet som deltog på den sista måltiden med Jesus och lärjungarna. Eftersom Jesus, enligt Bibeln, så småningom blev förråd och korsfäst tolkas 13 som ett otursnummer.

Om man då vänder sig tillbaka till talet 11 så hittar numerologer ofta ett samband med slutet för Maya-indianernas tideräkning 21/12-2012. Adderar man dessa siffror får man vips siffran 11, 2+1+1+2+2+0+1+2=11. Givetvis har många av dessa kulter satt det i samband med jordens undergång, en av de mest intressant saker man kan diskutera. Diskussionen har bedrivits av personer som hävdat att det tittat på klockan vid just 11:11 eller då 23:11 och av någon anledning funnit det oerhört intressant.
En sak som dock kan väcka mitt intresse är att vintersolståndet 2012 inträffar just 21/12, 11:11 universaltid.
Det mest spektakulära är dock att just Aftonbladet inte hoppat på och uppmärksammat detta efter sina artiklar om undergångsprofeten Harold Camping.

En mindre utvikning för övrigt är deras artikel om Anonymous som hotade hacka Facebook den 5 november.

Artikel här

Nämnas bör att 5 november är Guy Fawkes day, dagen då mannen Guy Fawkes försökte spränga parlamentet i den s.k. krutkonspirationen 1605. Ett spratt eller ett misslyckat hackningsförsök?

Oavsett läge kan man säga att morgondagen kommer ge en del svar på huruvida det bara är helgen som börjar eller något helt annat. Håll utkik efter naturkatastrofer eller ärliga politiker som tyder på att något är fel.

Ha en trevlig helg, om den nu inträffar....

Praktiska Inka-indianer

Under den nuvarande kursen, den tidigmoderna tiden, har vi precis avhandlat en del av världen och historien som jag inte var speciellt bevandrad i. Sydamerikas tidiga kulturer såsom Inka, Aztek och Maya och deras trevliga bekantskap med de europeiska turisterna var ämnet ett par timmar.

Framförallt fastnade jag för just Inka-kulturen. För att beskriva det enkelt sysslade man en del med människooffer, ganska otrevligt, samt hyllade sin ledare, den så kallade Inkan, in absurdum. Även efter dennes död fortsatte Inkan spela stor betydelse. Man såg till att bevara honom väl och lät donera en stor mängd bördig mark så han hade någonstans att vistas på efter frånfället. Man såg även till att bära omkring Inkan så att han kunde delta på olika tillställningar och middagar á la Norman Bates.

Norman Bates. Eventuellt inspirerad av Inka-kulturen

Släkten till Inkan inkasserade, ordvits, likvida medel för att ta hand om mark och "liket". En person med lite slutledningsförmåga inser snabbt att det kommer ställa till problem då det kommer nya Inkor vad tiden lider. Marken i riket konsumerades snabbare än vad kunde ersättas och det fanns lite plats att odla på. Genomtänkt? Kanske inte. Som "tur" är kom Fransisco Pizzarro och fixade till situationen men mer om detta någon annan gång.

Som en parentes kan sägas att en stor rymdsten passerade mellan Terra och Luna inatt. Hade den träffat oss  hade vi varken behövt bry oss om Pizzarro, Inkor eller andra spännande saker.

Att blogga

Tanken med den här lite mer seriösa bloggen är att uppmärksamma saker som sker i vår omvärld. I och med mina nuvarande mål och studier på Linnéuniversitetet i Historia, kommer en del saker dyka upp som inte hör hemma i vår nutid.

Det jag inleder med att uppmärksamma är helt enkelt en blomma som jag upptäckt via televisionens underbara värld och sedan forskat lite kring.
Legenden kring the Cherokee Rose utspelar sig under en tvångsflyttning av urinvånare i Georgia, Förenta staterna.

Eftersom befolkningen ökade dramatiskt pressade man urinvånarna, indianerna, längre ut mot "frontierland". Man flyttade så pass stora befolkningsskaror under hårda förhållanden att fler dog. Det är viktigt att förstå att tiden detta hände var under 1830 talet. Det sägs att efter denna tiden och mödrars tårar, växer det en vacker vit ros längs vägen de vandrade. De engelska nybyggarna som bosatte sig i Nya Världen genomförde tillsammans med militärmakten ett folkmord, enligt min åsikt, på de som de mötte där.

                                                                    Rosa laevigata