Afrikas röda sand

Efter en mindre diskussion, om Kinas roll i Afrika, under gårdagens föreläsning kände jag mig tvungen att titta närmare på det. Kombattanternas diskussion handlade mest om  huruvida Kinas deltagande i Afrika, bygga skolor,vägar och liknande var rovdrift eller ett bra projekt. Min första tanke är givetvis ren misstänksamhet i och med att jag sällan tror att nationer gör saker av ren godhet.

En viktig del i Afrikas historia och även i dess nutida förhållanden är Berlinkonferensen då kontinenten delades upp i olika intressesfärer mellan de deltagande länderna. Kolonialiseringen skulle med andra ord underlättas och tanken var säkert att man ville undvika stora konflikter mellan de europeiska länderna eftersom det kostade tillräckligt att klara av afrikanerna. De gränser som ser onaturliga ut i Afrika är ett resultat av "linjalpolitiken" från konferensen. Afrika delades upp utan större hänsyn till de olika folkslagen som fanns på plats vilken skapar konflikter än i dag. Tänker man själv efter så är det inte svårt att greppa att problem uppstår om man föser ihop två folk i ett land som egentligen har stora motsättningar och räknar med att det ska fungera. Intressena från de europeiska länderna grundades givetvis i de enorma naturtillgångar som finns på kontinenten Afrika. Ett annat exempel på uppdelning av samma typ av skäl var demarkationslinjen som drogs genom Sydamerika och delade upp det mellan Portugal och Spanien.

Personligen tycker jag att det stora problemet är västvärldens syn på det afrikanska "problemet". I och med våra insatser under kolonialiseringen har vi förändrat de grundläggande förutsättningarna i länderna. Det är en smula naivt att tro att vi bara har förbättrat situationen i Afrika genom vår inblandning. Synen om att de stackars afrikanerna inte skulle kunna upprättat egna, fungerande civilisationer retar mig. Hade det inte varit för västvärldens tidiga inblandning och egenintresse hade inte problemen som finns där idag sett ut på samma sätt. Naturen och utveckling har ett sätt att hitta egna vägar, precis som det gjort hos oss och i många andra delar av världen. Tittar man enkelt och krasst på biståndspolitiken är det inte listigt att bara skicka kapital då det försvinner till stor del på vägen och inte heller bara att bygga vägar och sjukhus som konstrueras och smälls upp av arbetar från andra länder. Det viktiga är att utbilda samtidigt och få igång landets egna ekonomi genom att utnyttja, handla och få igång den lokala marknaden. Kinas inblandning, enligt mig, handlar om att få tillgång till ländernas naturtillgångar som olja och mineraler.

Guldgruva från Sydafrika

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4363246

En ytterligare problematik är att de inte använder sig av den lokala marknaden utan har med sig eget material, arbetare och till och med egen mat.

Man brukar säga att Afrikas röda sand är färgad av blodet som spillts under alla konflikter som rått där. Jag tror att det aldrig kommer råda en längre tid av fred innan västvärlden och Kina släpper sina intressen i Afrika.