Perspektiv

Idag när jag satt och funderade så fick jag lite tankar på hur underligt människan fungerar, eller kanske är det egentligen helt rimligt för artens fortlevnad. Vi oroar oss för de mest banala saker och det är nästan så att man oroar sig lika mycket för att misslyckas med ett prov eller spela dåligt på en match som att bli allvarligt sjuk. Folk i allmänhet brukar alltid säga att om man tycker att pengarna inte räcker till så ska man fundera på hur folket i Afrika har det. Ett ganska svårt uppdrag för min egen del.


När jag satt och letade lite fakta om den irländska frihetskampen under början av 1900-talet så hittade jag givetvis lite annat material. Jag läste om den så kallade potatispesten i mitten på 1800-talet. Eftersom potatisen, som alla vet en irländares enda basföda, inte gick att äta dog eller massemigrerade 25% av befolkningen, en fjärdedel. Tuffa tider helt enkelt.

Målning av James Mahoney, Skibbereen. The great potato famine.

Tittar man på ett betydligt kraftigare manfall hos en ursprungsbefolkning så får man vända blickarna mot Sydamerika. Civilisationerna som mötte conquistadorerna och västerlänningarna fick en ordentlig smäll. Man uppskattar att ungefär 90% av invånarna dog av de sjukdomar som våra upptäcksresande erövrare hade med sig. Urinvånarna hade inget naturligt försvar mot de små elaka bacillerna.  Där kan man snacka om att ha något att oroa sig för, 9/10 personer i din närhet dör.


Visst kan man sitta och begrunda andra personers öde i historien och i nutiden, empati och eftertanke kan aldrig skada. För min egen del tänker jag ofta på andra människors öden och man kan skänka en tacksamhets tanke att man har det så pass bra. Jag kommer dock inte sluta oroa mig för mina småsaker, det låter både svårt och om jag inte gjorde det skulle jag säkert inte åstadkomma så mycket. En smula oro är alltid drivande, bara den inte tar överhanden.

Avslutningsvis måste jag bara nämna att ungdomar i Högsby skulle prata med de lokala politikerna om just hur ungdomar hade det i samhället och om framtiden. En konferens skulle hållas men hör och häpna. Politikerna verkar ha missat Berga-bränderna och vad missnöje, tristess och rädsla kan åstadkomma eftersom det var så många som lämnade återbud att inte konferensen kunde hållas. Vad jag förstår hade dock ungdomarna tid. Ibland blir man inte klok på mycket...