Hårda nypor och fylleri i Kristdala

När man studerar gamla böcker och skrifter samt lyssnar på olika föreläsare som berättar om svunna tider stöter man ibland på intressant och gripande människoöden. Senast häromdagen läste vi om en kvinna som blivit anmäld för att hon "uppfostrade" sitt barn hårdare än som var rimligt på den tiden. År 1756 var det betydligt tuffare klimat gällande barnuppfostran och trots att mer var tillåtet blev en kvinna i Karlskrona anmäld för att ha pryglat sitt lilla barn så pass hårt att det inte kunde gå på toaletten ens. Till och med grannarna hade klagat och slutligen tagit barnet ifrån henne. Rätten dömde kvinnan att visa mer kärlek och inte vara så hård i sin uppfostran, barnet fick hon dock behålla. Hur livet senare gick för det lilla barnet förtäljer dock inte historian.

En mer komisk historia är den om prosten Johannes Duraeus, bördig från Kristdala utanför Oskarshamn. Jag tror inte samhället är känt för sitt stora alkoholbruk nuförtiden utan snarare för att det börjar bli en smula ödsligt. På den gamla goda tiden, 1600 talets mitt, höll dock prosten ställningarna. 1656 trädde prästdotterna Elisabet Jönsdotter fram inför domkapitlet och berättade att en kyrkoherde, Johannes Duraeus, hade trolovat sig med henne för 8 och ett halvt år sedan. Frid och fröjd kan tyckas men problematiken var att herr Duraeus hade slagit till med en annan trolovning med en helt annan kvinna. Anledningen till att han trolovade sig med den nya damen var helt enkelt att han inte hade förmågan att hålla gylfen knäppt utan skaffade henne med barn.  På den tiden såg man lite allvarligare just på dessa löften och mannen kallades till förhör som slutade med att han bekände och berättade att han begått ett misstag. Han hade gett sin första trolovning i samband med ett stort dryckesintag, det vill säga en fylla. Han dömdes till 100 riksdaler i böter och samma dag som detta hände vigdes han med sin nya fru Anna Jönsdotter Hircinius. Hur slutade detta äktenskap undrar man då givetvis? Ett kort svar kan sägas att det inte var enda gången han stod inför domkapitel utan hamnade där en gång till eftersom det yrkades på skilsmässa, som var ännu svårare att få igenom. Herr och fru Duraeus tyckte nog båda lika mycket om brännvinet eftersom det berättas att de jagade varandra med både kniv och yxa i Kristdala. Skilsmässan blev det inget med trots att paret var ordentligt berusade den morgon domkapitlet besökte dem.

Kristdala kyrka

Två olika historier med olika djup. Barnuppfostran förr var av en hårdare och betydligt fulare kaliber och det var helt klart mer livat i Kristdala förr i tiden. Det bör dock tilläggas att Kristdala till och med röstar fram sin egen Lucia varje år.

Det man ofta glömmer är att bakom siffror och protokoll gömmer sig riktiga människor med spännande och gripande livsöden, något som gör studierna av svunnen tid ibland komiska och ibland sorgliga.