För närvarande läser jag, samt skriver om, Philippe Ariés och hans teorier om barndomens historia. Ganska intressant läsning om än en hel del underliga antaganden och rena felaktigheter. Hans tankar om att man under medeltiden inte fäste speciellt stor vikt vid just barnen och att begreppet barndom är en ny företeelse. Enligt Ariés blev föräldrar inte ens speciellt ledsna om barnen dog tidigt, baserat på att det fanns en mycket högre barndödlighet innan man upptäckte att det inte var speciellt listigt att operera en person och sedan förlösa ett barn utan att tvätta sig innan. Vi har Ignaz Semmelweis att tacka för att läkarna desinficerar händerna mellan operationerna nuförtiden. Arbetet om Ariés är en del av att vi för närvarande sysslar med en fördjupningskurs i historia och examinationen sker som ett paper på litteratur om barndomen. Jag valde den muntre Philippe Ariés.
Under dagen har vi hunnit med att besöka kommunarkivet i Kalmar och som vanligt med historiagruppen från LNU får man sig ett par skratt. Innan besöket har vi fått förklarat av vår föreläsare att "vi inte vet hur det är att leva förrän nu, då vi besökt ett arkiv".
 |
| Kyrktalslängd från Förlösa kommun, anno 1895 |
Sanningen är dock att det både var intressant och även, som vanligt, ganska komiskt. Fabian Persson, med svenska hovet som specialitet, berättade om en kvinna som sökt bidrag av kungen upprepade gånger och anteckningar om henne i gamla rullor löd:
"Silfverbrand säger ständigt att hon kommer dö men hon håller inte vad hon lovar"
Vi får anta att de var ganska trötta på kvinnan och hennes tiggande.
 |
| Joey Barton, geni eller galning? |
Slutligen har jag, efter att läst en del om fotbollsspelaren Joey Barton, och breven från Football Association där de uppmanar honom att sluta twittra givet det hela en del tanke. Joey skriver, givetvis på Twitter, en utläggning där han som vanligt refererar till George Orwell och hans bok 1984.
Huvudpersonen i boken lever i ett samhälle där man inte får uttrycka vad man vill. Censur, kontroll och hårda straff väntar oliktänkande. Boken gavs ut för första gången 1949, ett par år efter andra världskrigets slut. Skrämmande givetvis men man förstår parallellen som Barton drar.
I och med sociala medier och internet har folk börjat uttrycka mer tankar och blivit kritiska. I takt med detta antar jag att arbetsgivare och stat kommer försöker kontrollera saker som antas vara "fel". I Sverige har vi grundlagar som reglerar vad vi får trycka och yttra men det hade vi även under andra världskriget då tidningsbuntar och protestfoldrar mot samarbetet med Tyskland lämnades på perrongerna. Det var förbjudet att hindra tryckning av artiklarna men man kunde hindra spridningen.
"In a world of universal deceit telling the truth is a revolutionary act"
-George Orwell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar