En resa in i mörkret

Igår kväll såg jag, mot bättre vetande, en film för att undvika studera på min kommande tenta. Mitt val föll på filmen A beautiful mind som handlar om Nobelpristagaren  John Nash. En film som med andra ord bygger på huvudkaraktärens eget liv, även om jag alltid tror att dessa filmer har ett visst mått av förskönande glans.

I lite korthet kan man säga att Nash är en briljant matematiker som i filmens början hamnar på Princeton university med ett fint stipendium och krav på forskning och matematiska framsteg. I takt med de ökade kraven dyker dock hans inre mörker upp i form av paranoia och hallucinationer. Senare i filmen får man veta att han lider av Schizofreni. En hemsk mening i filmen är när en läkare berättar om sjukdomsförloppet och säger "tänk om saker du upplevt, platser du varit på och folk du träffat bara fanns i ditt huvud. Det är väl helvete om något"

John Forbes Nash

Efter att ha mött en hel del underliga karaktärer både i livet men även efter att studera historia, där möter man underliga karaktärer, kan man inte annat än bli både fascinerad och rädd för det mänskliga förståndet. Man har genom läsning mött Hitler, Robespierre, Attaturk, Nero och en hel mängd andra tokstollar men även stora tänkare som Ockham, Voltaire, Rosseau. Under de studier som jag genomfört under månaderna och även de senaste arbetet kring folkmord inser jag verkligen att det finns mörker i alla människor och att ondska inte är något unikt för mördarna och de missanpassade i världen. Situationen är det som fäller avgörandet i hur vi beter oss och ibland försvinner våra principer raskt.

Det näst mest skrämmande, enligt mig, är att skillnaden mellan geni och galenskap är ganska liten dock är skillnaden på vad man kan uträtta beroende på vilken väg man väljer att ta. Senast idag läste jag om en man som lämnade sin son ute i kylan efter en misslyckad insats i en innebandymatch. Den mannen var varken geni eller helt normal.
Det tyvärr mest skrämmande är när man tvivlar på sin egen förmåga och sin plats vilket vi alla gör ibland, det gäller bara att hitta tillbaka ut ur mörkret, in i ljuset igen. Förutsatt att lampan inte är trasig.

John Nash hittade sin väg tillbaka genom att enkelt betrakta sina hallucinationer ur ett logiskt perspektiv, en flicka han såg åldrades aldrig och två av hans hallucinationer existerade aldrig i samma rum. Han hittade sitt ljus på det sättet.