Var dagens färg blå?

En vanlig tisdag förutom att det i media basunerades att moderaterna har ett förslag om att pensionsåldern skulle höjas till 75 år. Givetvis mottags sådant inte på ett speciellt muntert sätt bland folkmassorna, vilket visat sig på olika sociala medier där politiskt normalt sett ointresserade kryper fram under sina stenar. Jag tror personligen inte att det är rätt sätt att vandra utan problemet är snarare som en vän till mig sa "att se till att det finns några jobb att behålla till folk fyller 75". Tråkiga siffror gällande arbetslösheten har även förutspåtts inför framtiden.

Föremål för många ilskna tankar under tisdagen

Det jag tycker är värt att minnas är att folkpensionen startade i Sverige 1913 och är med andra ord inte något som alltid funnits. Under tidigare bondesamhällen och den begynnande hårda industrialiseringen under 1800-talets slut, slet och släpade man till man stupade. Förhållandena var definitivt mycket hårdare och folk levde inte lika länge. De som klarade sig lite längre i livet, inte hade något undanstoppat, men inte orkade arbeta, hamnade på fattighus.

Katarina fattighus, Stockholm

 Nuförtiden lever vi längre tack vare bättre sjukvård men i och med det kommer även det faktum att en människa inte är arbetsför under sina sista år i livet. Tidigare, med kortare medellivslängd, var det givetvis inte bara så att man åldrades massivt mellan 60-65 och sedan dog av ålderskrämpor. Nu har vi bättre möjligheter att möta sjukdomar och även organ som sviktar.

Det svenska folkhemsbygget och den välfärd som vi har haft kostar pengar för staten och givetvis krävs det inga stora matematiker för att räkna ut att inkomster och utgifter måste balanseras för att det ska fungera. Sämre ekonomiska förutsättningar råder just nu i världen och det påverkar även Sveriges ekonomi. En personlig tanke är att 1900-talet, som jag räknar in i modern ekonomi, hade två stora världskrig samt en del mindre väpnade konflikter. Är det möjligen så att vi helt enkelt inte sett exakt hur en modern värld fungerar ekonomiskt när det inte finns några stora krig?

Många svenskar vill inte ha höjda skatter eller avgifter men inte heller ge avkall på sjukvård, åldringsvård, skola eller pension. Jag har inte direkt några svar på hur saker kommer lösa sig men jag tror inte det kommer bli fråga om en höjning av pensionsåldern. Däremot tror jag inte det kommer finnas så mycket pengar kvar att rumla runt med när det är dags att greppa rollatorn.