Medelklassens död

I förra blogginlägget skrev jag att en stabil demokrati vilar på medelklassens, oftast med arbetarklass som benämning, axlar. Framväxten av ett demokratiskt samhälle där staten står till svars hos medborgarna och möjlighet till protest och ifrågasättande vilar just på massan mellan fattiga och rika. Dagen efter kunde man läsa att klyftan mellan fattiga och rika i USA ligger på högsta nivån sedan 1993. Jag anser att det samhällsskiktet som försvagats mest är medelklassen och USA just nu saknar stabilitet i samhället. I november det val i landet och det blir intressant att följa vem som står segrande när krutröken lagt sig.

Blir det en andra omgång för Obama?

Tittar man längre tillbaka i historien så kan man inte blunda för den stora depressionen under 30-talet. Inte bara USA drabbades av den utan även resten av världen. Världsekonomin är väldigt komplex och invävd vilket gör det svårt för enskilda länder att stå utanför stora finanskriser. Folk stod arbetslösa och kunde inte konsumera eftersom de saknade kapital. Olika tankar har funnits om hur man löste krisen varav en av dem är "The New Deal", den nya given, som formulerades av Keynes.

J.M. Keynes

Den handlade om att genom statliga projekt och ekonomiskt stöd sätta igång landets ekonomi, skapa arbeten och därmed konsumtion. De som kritiserar det enkla antagandet att "The New Deal" löste alla problem menar att det är svårt att utvärdera i och med att det andra världskriget kom och förändrade ekonomin. En krigsindustri behövdes och därmed skapades arbeten och arbetslösa hamnade även i militärtjänstgöring. Min poäng och fråga är därmed på vilket sätt en stor ekonomisk kris löses, finns det ett facit?

Vad löste egentligen den stora depressionen?

1900-talet var en oerhört formativ tid, nya länder skapades och vi såg den moderna tidens två största krig. Vår egen förbannelse är att vi på något sätt inte förväntar oss att det kommer ske förändringar under vår egen livstid. Vi förutsätter att det vi har nu kommer se ungefär likadant ut, framtiden är givetvis det absolut svåraste att sia om. Det är viktigt att minnas att ingen efter första världskriget ens kunde, i sin värsta skräckfantasi, tro att det skulle komma ett till, ännu värre, inom så snar framtid. Ett tandlöst NF, Nationernas förbund, kunde inte förhindra det. Stor del av detta låg i att USA och Sovjet, världens då största supermakter, var upptagna med inre angelägenheter. Sovjet finns numer inte, USA är väsentligt svagare och instabilare och den nya ekonomiska supermakten är Kina. Man bör i och för sig ha i åtanke att det i princip aldrig inträffat att två fullständigt demokratiska länder krigat mot varandra. Är Kina ett demokratiskt land är då givetvis frågan och svaret vet ni säkert själva.


Som jag tidigare skrev är det naivt att tro att världen kommer se ut på samma sätt om ens tio år. Det internationella schackbrädet är uppställt och frågan är vilka som gör de första dragen.