På ett ögonblick ändras allt

Idag blir det ett kort, extrapublicerat inlägg med hänsyn till gårdagens händelse i Premier League då Fabrice Muamba kollapsade på planen. Mittfältaren vårdas fortfarande på hjärtintensiven och tillståndet är stabilt men ändå av kritisk art. Tankarna drog sig givetvis mot Feher, Puerta och de andra som avlidit de senaste åren i fotbollens värld.

Vi är helt enkelt oerhört bortskämda med att allt ska vara precis som det alltid är och att förändringar och händelser av den här arten är totalt oväntade men är dom egentligen det? Det är inte att missuppfatta att Muamba endast är 23 och att sådant verkligen inte bör hända en ung man, inte på något sätt. Men faktum kvarstår att vi glider igenom våra liv och tror på något sätt att vi har allt klart för oss. Hemska saker inträffar inte för det har dom inte gjort hittills är resonemanget. Skulle man dock ha möjlighet att prata med alla i sitt släktled som levt innan så får man nog ett annat svar. Krig, sjukdom och elände inträffar med jämna strömmar och ödets finger berör alla på något sätt genom våra liv. Vi förväntar oss dock status quo och att vi har all tid i världen. Vi som redan har berörts av ödets finger och upplevet tragedier inser att man måste fånga dagen, skapa sin framtid så gott det går, men det är svårt att driva på. Det är enklare att bara vänta, för allt blir säkert bättre imorgon eller nästa helg?

Eftersom Gud och jag inte är bundis så får jag hålla tummarna för Muamba. Häng i!