I maktens kulisser

Jag får erkänna att bloggandet legat på is den senaste tiden eftersom uppsatsskrivande och lite förberedande inför sommarens och höstens studier varit av prioritet. I framtiden väntas förhoppningsvis Minor Fields-projekt i Sierra Leone och i den närmsta tiden lite afrikansk historia.

De senaste veckorna har det knåpats på en uppsats som behandlar en formativ tid i Kalmar stads historia och de män som varit med att forma den tiden vi nu lever i.

1858 invigdes S:t Johanneslogen Carl i Kalmar eftersom tankar väckts om hur  arbetsamt det var att resa till andra städer när sammankomster skulle hållas. Flera av stiftarna i logen hade recipierat och hade sin tillhörighet i Karlskrona. Vårt arbete har främst handlat om ett par av de män som varit viktiga för logens bildande och men även Kalmars industriella och ekonomiska tillväxt. Jacob Wilhelm Beijer, Christian Adolf Palme, Theodor Jeansson, Carl Hasselquist och slutligen Johan Jeansson har varit fokus den senaste tiden. Tanken med uppsatsen har varit att, genom att kvalitativt studera dessa mäns levnad kopplat med Kalmars historia, kunna utröna om deras nätverk i S:t Johanneslogen Carl varit av betydelse även för livet utanför logens väggar. Utan att avslöja för mycket tål sägas att synen på jäv och att sitta på flera stolar samtidigt inte var densamma under 1800-talet som den är i vår egen tid.

Logebyggnaden har bekostats av privata medel och ägs av logen. 

 

 För att ge ett litet exempel ur vår undersökning så kan berättas att karlskronabon Johan Jeansson inflyttade till Kalmar 1850, utan större finansiella medel, men med en farbror, Theodor Jeansson, som satt med i en mängd kommittéer och styrelser. Farbror Theodor var förutom en framgångsrik handlare och medlem i stadsfullmäktige även frimurare. Johan Jeanssons förmåga att utnyttja det sociala nätverk som fanns uppdukat gjorde honom till en mycket förmögen man som vid sin död 1897 hade en bouppteckning på runt 450 000 kr, stora pengar på den tiden.

Det står klart, efter vårt arbete, att det i de informella mötet i frimurarlogen förekommit diskussioner och överenskommelser av yttersta vikt för Kalmar stad. I det formativa 1800-talets Kalmar växer en järnväg fram och en av de största industrierna, Kalmar ångkvarn, får sitt genombrott. Inte helt oväntat med frimurare vid rodret.

Kalmar frimurarhotell, beläget på Larmtorget , inhyser S:t Johanneslogen Carl

Uppsatsen kommer, efter måndagens finslipning och insändande, publiceras på bloggen.

En kritisk tanke

Det mest krävande och komplicerade med ett eget arbete och eget författande i form av artiklar och uppsatsskrivande handlar om att hitta och bedöma källors autenticitet och värde. Det man bör vara
medveten om när man väljer att forska kring händelser långt bak i tiden är att mängden förstahandskällor kommer vara begränsad. När kyrkan började för arkiv och domböcker sker en förändring i Sverige och Europa när det handlar om tillgång på källor.

Många glada högstadie- och gymnasieelever googlar fram sin fakta från wikipedia eller flashback och tror att det är helt okej att använda i uppsatsskrivande, vilket kanske fungerar på gymnasiet, men när man tar med sig den erfarenheten in i den akademiska världen är man ute på tunn is. Det ÄR svårt att veta hur pass vettig en källa är att använda men vill man vara på den säkra sidan kan man alltid kolla upp författaren, en enkel internetsökning fungerar i detta fallet för att ta reda på om författaren är professor eller liknande. Givetvis kan direkta vittnesmål i bokform vara av intresse men samtidigt bör man vara medveten om att man alltid ser sig själv med ett lite glorifierande skimmer.

Det finns en mängd roliga historieförfalskningar genom tiderna och en med svenskt ursprung är historikern  och naturforskaren Olof Rudbeck som svängde ihop boken Atlantican. I verket förklarar han att det var i Sverige som den nuvarande civilisationens vagga finns efter att två människor bosatt sig efter syndafloden och förökat sig. En helt galen historieförfalskning men i linje med dåtidens stormaktsideal. Ute i Europa mottogs den med en del höjda ögonbryn.

Olof Rudbeck, svensk romantiker

 Slutligen känner jag mig nödd att nämna hur man kan använda statistik på ett sätt som är mindre lyckat och hur man kan dra felaktiga slutsatser genom att ge sig själv fel fakta och få alternativ. Låt säga att du i ett lag gör en spelarinventering, kommer fram till att hälften har slutat under säsongen, frågar de kvarvarande om det är nöjda med klubben och lagets ledning och drar en slutsats. Är slutsatsen rimlig om den är att alla är nöjda med tränare och klubb? Troligen inte men ändå, a true story!

Om jag håller i en sten och hävdar att den skyddar mot björnar i och med att det inte finns några björnar på plats, är det då en rimlig slutsats? Kan tyckas en dum fråga men många baserar sina tankar på enkelspåriga banor vilket leder till liknande slutsatser.

Bombsäkert skydd mot björnattacker

Om er skola inte har tillgång till Nationalencyklopedin så bör ni gnälla till dom skaffar det. Ej kostnadsfritt men väldigt enkelt och omfattande resurs för att skriva arbeten.

It is a capital mistake to theorize before one has data. Insensibly one begins to twist facts to suit theories, instead of theories to suit facts.

-Sir Arthur Conan Doyle

To be or not be

Jag får börja med att skriva att detta helt enkelt inte är ett aprilskämt eftersom det hade varit halv osmakligt.

Precis som i frasen från Hamlet, att vara eller inte vara, har jag den senaste tiden funderat enormt mycket på en del halvt riskfyllda förändringar i livet. Den absolut senaste tanken som slagit mig är  att söka stipendie för att bedriva forskning till c-uppsatsen utomlands. Kravet för att erhålla dessa 25000 i resestipendie är att landet ska omfattas av SIDA-projekt i och med att det är de som delar ut pengarna via LNUs Minor Fields-projekt. Min tanke har drivit lite mot Demokratiska republiken Kongo, ett av världens absolut fattigaste länder, och där undersöka Svenska Kongostyrkan från FN ur ett historiskt perspektiv. Efter att lite hastigt undersökt situationen i Kongo via UD blir man dock lite avskräckt. Instabilt styrelseskick efter ett presidentval innebär att svenskar rekommenderas undvika landet och om man är där ska man tydligen inte färdas ensam, dag som natt, eller lita på poliser eftersom de kan vara falska. Rädslan och tveksamheten blir plötsligt påtaglig men samtidigt kan jag inte hjälpa att tänka, vad har jag att förlora? Inte speciellt mycket alls egentligen. Ett par hundra läsare på bloggen får nog helt enkelt klara sig utan mig om något drastiskt skulle inträffa.

Död och hjältemod under Spaniens sol

Idag är det tillbaka till grunden när det gäller bloggskrivandet, trots att de absolut högsta läsarsiffrorna dyker upp när inläggen handlar om alkohol eller jordens undergång är det inte möjligt att endast dryfta sådana ämnen. Idag blir det dock något snarlikt, en kort berättelse om hjältemod och övertygelse.

Under 1930-talets Europa blåste nationalistiska och fascistiska vindar genom många länder. Hitler hade la Tyskland under sig och utropade sig till Führer und Reichskanzler 1934, Benito Mussolini kallade sig för Il Duce i Italien och i Spanien fanns Fransisco Franco. 1939 tågade Franco in i Madrid, som segrare, tack vare stöd från Italien och Tyskland. På den andra sidan återfanns frivilligkårer från andra delar av världen, bland annat 15 Brigada internacional, som hade en avdelning kallad Connellys Column. Namnet kom efter den irländska frihetskämpen James Connelly, som avrättades av engelska trupper i påskupprorets efterdyningar.
80 frivilliga irländare, under ledning av Frank Ryan, kom för att kämpa för de vänsterideal de trodde på och mot Francos fascism. Förutom irländare bestod brigaden av frivilliga från Nord och Sydamerika. När det gällde irländarna så återfanns de som var lojala mot den protestantiska tron på Francos sida och sen Connellys column på den vänstra sidan, med katolska traditioner. Kampen som tidigare bedrivits på den gröna ön kom att fortsätta på andra stränder och på andra fält.
Connellys column led svåra förluster i slaget vid Jarama 1937.

Connellys column

Det är alltid intressant att följa personer som väljer att stå upp för sin tro och sina ideal. Det finns ytterligare ett exempel, St Patricios Battalion. Frivilliga irländare och tyskar som slogs på den mexikanska sidan under kriget mot USA. Den katolska tron förenade dem även i detta fallet och de irländska soldaterna betraktas fortfarande som folkhjältar i Mexiko.

Oavsett vilken tro man har eller vilka ideal man kämpar för, så länge de inte premierar förtryck eller orättvisor, är den kampen och viljan något som jag starkt beundrar. Personer som James Connelly, Michaels "Big Fellah" Collins och Jon Riley fängslar mig enormt mycket. I svåra tider är det extra modigt att göra deras uppoffringar då de inte bara innebar att sätta in en summa pengar till Världsnaturfonden. Det finns fortfarande kamp att utkämpa för mänskliga rättigheter och mot orättvisor vilket jag tänker ta chansen att göra innan jag kastar in handduken för gott.

På ett ögonblick ändras allt

Idag blir det ett kort, extrapublicerat inlägg med hänsyn till gårdagens händelse i Premier League då Fabrice Muamba kollapsade på planen. Mittfältaren vårdas fortfarande på hjärtintensiven och tillståndet är stabilt men ändå av kritisk art. Tankarna drog sig givetvis mot Feher, Puerta och de andra som avlidit de senaste åren i fotbollens värld.

Vi är helt enkelt oerhört bortskämda med att allt ska vara precis som det alltid är och att förändringar och händelser av den här arten är totalt oväntade men är dom egentligen det? Det är inte att missuppfatta att Muamba endast är 23 och att sådant verkligen inte bör hända en ung man, inte på något sätt. Men faktum kvarstår att vi glider igenom våra liv och tror på något sätt att vi har allt klart för oss. Hemska saker inträffar inte för det har dom inte gjort hittills är resonemanget. Skulle man dock ha möjlighet att prata med alla i sitt släktled som levt innan så får man nog ett annat svar. Krig, sjukdom och elände inträffar med jämna strömmar och ödets finger berör alla på något sätt genom våra liv. Vi förväntar oss dock status quo och att vi har all tid i världen. Vi som redan har berörts av ödets finger och upplevet tragedier inser att man måste fånga dagen, skapa sin framtid så gott det går, men det är svårt att driva på. Det är enklare att bara vänta, för allt blir säkert bättre imorgon eller nästa helg?

Eftersom Gud och jag inte är bundis så får jag hålla tummarna för Muamba. Häng i!

Grön öl och a drunken night in Dublin

Den 17 mars firas en av årets största och viktigaste högtider, förutsatt att man är av irländsk härkomst eller helt enkelt uppskattar öl och roliga stunder.
Dagen uppmärksammar Irlands skyddshelgon, St Patrick, och firas faktiskt av både katoliker och protestanter av den Lutheranska grenen vilket kanske innebär någon form av förbrödring på den gröna ön.

Dagens kändis

 St Patrick blev kidnappad av irländska marodörer men lyckades fly, efter ett budskap från Gud, för att sedan återvända till Irland som biskop för att hjälpa till kristna ön. Även om expeditionen inte var den mest lyckosamma har ändå Saint Patrick uthärdat, ända sedan 400-talet, en helgonstatus.

Om ni känner för att uppmärksamma festhögtiden ikväll bör ni leta fram lite irländsk musik, handla er gröna karamellfärg till era drycker samt klä er i ett grönt plagg av något slag. Det sistnämnda kan vara viktigt om man inte önskar bli nypt, vilket är helt okej att göra på personer utan accessoarer med färgen grön.

4-5 droppar karamellfärg löser era problem förutsatt att ni har ljus öl!

Vill ni även borsta upp er gaeliska så är orden slainthé och Lá Fhéile Pádraig fina att ha med i sin arsenal inför kvällen. Lämplig maträtt att förtära är det man själv önskar men givetvis är Sheperds pie ett bra val och till den en mustig Guinness.


“To be Irish is to know that in the end the world will break your heart.”
-Daniel Patrick Moynihan


Ha en trevlig kväll eller som vi idag säger, Beannachtaé na Féile Pádraig oraibh!

Världspolis pensioneras?

Innan andra världskriget led USA av den stora depressionen och i princip allt handlade om att försöka vända den hemska ekonomiska sjukdom som landet led av. Det innebar att när det började osa svavel och vapnen laddades återigen i Europa så stod en av de absolut största nationerna utanför och tog inte ställning. När kriget rasade i Europa stod fortfarande USA utanför och förde sin isolationspolitik och trodde att det skulle innebära att man undvek problem. Uppvaknandet blev brutalt då Japan angrep Pearl Harbor 7 december 1941. Genom detta sögs USA med i kriget och blev tungan på vågen som besegrade Tyskland och Japan.

Bild på Pearl Harbor från ett japanskt bombplan

 Med detta lärde sig också USA, enligt deras egen uppfattning, en läxa som innebar att man skulle vara preventiv snarare än passiv när det gällde konflikter som kunde komma hota landet.
Truman-doktrinen skapades i vilken man svor att man skulle hjälpa frihetstörstande länder och bekämpa kommunismen i världen.

Harry S. Truman, USAs president 1945-1953

Det kalla krigets tid följde med konflikter som Korea-kriget, Vietnam-kriget och missilkrisen på Kuba för att nämna ett par. USA såg sin plikt att ingripa i de konflikter och i de länder där de såg det nödvändigt att bevara eller skapa demokrati. Det obehagliga i kråksången är dock att fel skäl ibland användes för att intervenera vilket orsakat negativa röster om USAs roll som världspolis.
USAs egen ekonomi sviktar, vilket nämnts tidigare i bloggen, och möjligheten att ingripa, på gott och ont, kommer minska. De som säger att FN kan skicka trupper till oroshärdar är pinsamt omedvetna om att de inte förfogar över en egen armé utan de stridande trupperna tillhandahålls av medlemsländer.
Jag tror att de som klagat på USAs inblandning i andra länders angelägenheter kommer få som de vill inom ett par år. Det finns ett par exempel på misslyckade försök från världspolisen sida som t ex inblandningen och sökandet efter WMDs, weapons of mass destruction, i Irak men sanningen, enligt mig, är  att det inte alltid är fel att ha en stor kanon som håller saker och ting i schack.

I världspolisens tjänst?

Vilka åsikter har ni?